Vad ser vi? Vad upplever vi? Kan vi påverka våra upplevelser? Kan vi påverka våra liv? Kan vi kanske skapa livet precis som vi önskar, innerst inne?
När vi klagar på något, är det verkligen fel på det vi klagar på? Då skulle alla klaga på samma sak hela tiden. Vi kan också lägga märke till att vi själva inte klagar på samma sak ens, det som kändes si igår kan kännas så idag. Vad handlar det om då? Varför är vi inte nöjda och tacksamma?
Människan blir lätt en robot som tänker och agerar likadant dag efter dag. Äter samma mat, umgås med samma människor, tycker likadant osv, ofta av ren automatisk trygghetssträvan. Utanför det vanliga finns det okända, det oprövade och osäkra. Osäkert för att vi inte vet exakt vad som kommer att hända (det vet vi inte ändå men tryggheten i det vanliga får oss att tro att vi "vet", även om tryggheten ofta till och med kan innebära ett lidande i vardagen. Det vanliga ger en illusion av trygghet.)
Vad skulle hända om vi började söka efter tryggheten inom oss istället, inifrån, inte så mycket i de yttre faktorerna som jobb, relationer mm? Tänk om vi skulle ta reda på vad vi har inom oss, vem vi är, egentligen? Bortom fasaden, etiketterna.
Vi bestämmer själv, efter vår nivå av medvetande, hur vi vill se livet och världen. Vi kan hjälpa oss själva genom att ge aktiv fokus på det positiva, glädjen som finns hela tiden. Glädjen finns nämligen hela tiden, oavsett vad vi upplever just för stunden. Bara vetskapen om detta är en tröst och påminner om att ge fokus åt ett nytt seende. Var finns det positiva i detta nu? Där är också det högre seendet och där finns nya upplevelser. Våga söka det roliga, positiva! Våga prova något nytt! Våga släppa taget! Våga stanna upp! Våga se! Seendet skapar nya upplevelser, högre upplevelser, mer öppning, mer frihet, mer kärlek. Vem bestämmer ditt liv? Vem skapar din värld? Vågar du?
Modiga Blessings!
Nina.