Jag är vad jag är

Det viktigaste och bästa jag kan göra är att se mig själv precis som jag är. Utan dömande, utan förskönande. Jag är sådan, och sådan och sådan, det finns många delar av mig, många sidor och personligheter. De finns av olika anledningar, vissa känns behagliga och andra obehagliga. Några sidor märks mer än andra, medan några sidor kommer fram mer sällan. Vad är vi egentligen? Identifierar vi oss med någon eller några speciella delar som syns mest? Är vi dessa olika delar, personligheter? Är de kanske skal, roller, masker som vi gömmer oss bakom? Vi kanske inte ens gillar dessa skal/roller men tror att vi ÄR detta?

Tänk om vi skulle kunna se bortom dessa personligheter. Tänk om vi skulle uppleva vilka vi är, bakom, inuti? Vad finns där?

Se dina delar, se åsikterna, tankarna, känslorna. Bara se, och du kommer att uppleva vad du är egentligen.

Blessing.

Lidandet är inte i situationen...

...utan i tolkningen av situationen.
Om vi funderar på detta kan vi inte se annat än att det är sant. Lidandet finns inte i själva händelsen eller situationen, utan i vår egen tolkning av det som hänt. Om man hade satt tio personer i precis samma händelse hade vi fått tio olika reaktioner. Allt beroende på en massa olika faktorer, såsom t ex arv, miljö, uppfostran, programmeringar osv. Lidandet består alltså av laddningar från dessa faktorer som vi sedan återupplever om och om igen i livet. En viss händelse i nuet påminner om en annan liknande från förr, vilket får oss att göra/bete oss som vi gjort förut och fortsätta i samma mönster fast vi i nuet egentligen har upplevt en helt ny händelse. Om vi hade stannat upp kunde vi kanske se att detta är en annan situation och ta det därifrån istället. Kanske skulle vi få en helt ny dimension på livet, ett nytt perspektiv? Det finns inget lidande egentligen, om vi kan "avladda" oss från det gamla.

Hur laddar man ur då? Se laddningen, känn den, och den löses upp. Stanna upp och se. Bli medveten om att det finns en laddning eller konflikt inom dig, det känner du ofta genom att du blir motvillig till något. Tillåt dig att känna det som kommer upp, se det. That's it. När vi medvetandegör det som finns inom oss löses det upp och kvar finns bara det som vi egentligen är, kärlek. Kärleken finns där bakom, innanför, hela tiden, och framför, i vägen, finns laddningar/blockeringar som hindrar oss att uppleva, vara, i kärleken.

Det bästa vi kan göra är att stanna upp, och se inåt, tillåta dessa instängda känslor att bli sedda. Det är det enda de vill, sen blir det slut på konflikter och bara fred kvarstår.

Shanti.
Blessing.

I tystnaden finns svaren

När jag blundar känner jag hur tankar och känslor virvlar runt inom mig. Just nu känns de mest i hjärttrakten; glädje, förväntning, bus, stress, förvirrning. Allt härligt i en salig blandning. Jag ser det, jag känner det. Jag åker med lite i karusellen, sen kliver jag av och ser på. Jag vet att där bakom finns något magiskt, underbart och vackert. Jag vet också att karusellen behöver stanna först innan jag ser bortom den. Och jag kan till och med njuta av karusellen under tiden den snurrar på, jag kan åka med om jag vill eller bara se på. Jag kan välja vilket. Men jag behöver se inåt. Jag stannar upp och ser på. Jag accepterar det som känns i kroppen och observerar bara var det känns. Aha, ok, där känns det så. Tack. Jag är tacksam för att kroppen visar mig så tydligt var det är. Det är roligt att vara i kontakt med kroppen, det känns som ett samarbete, en gemenskap. Jag ser på tankarna som kommer. Aha, en sådan tanke kom. Och en sådan, ok. Efter en stund blir det lugnare. Efter ytterligare en stund blir det stilla. Jag känner fortfarande min kropp och signaler från den, det kommer fortfarande tankar men de är mer som små moln högt uppe på himlen och svävar lugnt förbi. Jag finns här, mitt i alltet med hela mig och bara är. I tystnad. I tomhet. Vilar i tomhetens energi, tankar in och fyller på kärlek och ljus helt automatiskt. Strålar samman och känner mig ett med allt och alla. Tar in och sänder ut intelligensen som finns där inne och överallt.

Jag öppnar ögonen, tar ett djupt andetag och gör mig redo för jobbet. Jag vet vad jag bär på och har med mig alltid, varje dag. Tystnaden finns där inne, med alla svar. Jag behöver bara stanna upp och se inåt.

Tack.
Blessing.

Välkommen!

Hej! Wow, jag är här, i bloggvärlden, det trodde jag aldrig. Men det är inte mycket man vet om livet och framtiden, det är bara att hänga på, om och när något känns rätt och roligt. Just nu känns det ganska spännande och roligt att prova på detta...

Så hej på dig, hjärtligt välkommen är du som också hittat just hit! Min tanke och intention är att dela med mig av mina upplevelser och lärdomar från livet från vardagen. Sprida Blessings och så frön av frid och kärlek.

En dag innehåller otroligt mycket insikter om vi bara stannar upp ett litet tag då och då. Livet lär oss hela tiden allt vi behöver veta. Jag tränar på detta hela tiden, att stanna upp. Vad ser jag? Vad hör jag? Vad känner jag? Livet rusar på och jag med om jag inte stannar upp. Livet är fantastiskt när det upplevs fullt ut och det går inte att uppleva nånting om man skyndar sig hela tiden. Och det paradoxala är att vi skyndar oss för att må bra där framme, senare, i framtiden och vi missar det hela tiden.

Kanske jag kan be om att få så ett litet frö hos dig med dessa få meningar. Ett frö som hjälper dig att kunna stanna upp och känna livet som det är just nu. Blessing till dig. Livet är bara nu. Luta dig tillbaka lite. Se det som en paus på några sekunder. Vad ser du omkring dig? Se hur din omgivning/miljö ser ut. Vad upplever du? Hur känner du dig i kroppen? Vad hör du? Bara se och upplev allt precis som det är för dig. Allt är okej, allt är som det ska, även om det kanske finns saker som känns mindre roliga. Bara se.

Tack för idag.
Bliss.