I tystnaden finns svaren

När jag blundar känner jag hur tankar och känslor virvlar runt inom mig. Just nu känns de mest i hjärttrakten; glädje, förväntning, bus, stress, förvirrning. Allt härligt i en salig blandning. Jag ser det, jag känner det. Jag åker med lite i karusellen, sen kliver jag av och ser på. Jag vet att där bakom finns något magiskt, underbart och vackert. Jag vet också att karusellen behöver stanna först innan jag ser bortom den. Och jag kan till och med njuta av karusellen under tiden den snurrar på, jag kan åka med om jag vill eller bara se på. Jag kan välja vilket. Men jag behöver se inåt. Jag stannar upp och ser på. Jag accepterar det som känns i kroppen och observerar bara var det känns. Aha, ok, där känns det så. Tack. Jag är tacksam för att kroppen visar mig så tydligt var det är. Det är roligt att vara i kontakt med kroppen, det känns som ett samarbete, en gemenskap. Jag ser på tankarna som kommer. Aha, en sådan tanke kom. Och en sådan, ok. Efter en stund blir det lugnare. Efter ytterligare en stund blir det stilla. Jag känner fortfarande min kropp och signaler från den, det kommer fortfarande tankar men de är mer som små moln högt uppe på himlen och svävar lugnt förbi. Jag finns här, mitt i alltet med hela mig och bara är. I tystnad. I tomhet. Vilar i tomhetens energi, tankar in och fyller på kärlek och ljus helt automatiskt. Strålar samman och känner mig ett med allt och alla. Tar in och sänder ut intelligensen som finns där inne och överallt.

Jag öppnar ögonen, tar ett djupt andetag och gör mig redo för jobbet. Jag vet vad jag bär på och har med mig alltid, varje dag. Tystnaden finns där inne, med alla svar. Jag behöver bara stanna upp och se inåt.

Tack.
Blessing.