Lidandet är inte i situationen...

...utan i tolkningen av situationen.
Om vi funderar på detta kan vi inte se annat än att det är sant. Lidandet finns inte i själva händelsen eller situationen, utan i vår egen tolkning av det som hänt. Om man hade satt tio personer i precis samma händelse hade vi fått tio olika reaktioner. Allt beroende på en massa olika faktorer, såsom t ex arv, miljö, uppfostran, programmeringar osv. Lidandet består alltså av laddningar från dessa faktorer som vi sedan återupplever om och om igen i livet. En viss händelse i nuet påminner om en annan liknande från förr, vilket får oss att göra/bete oss som vi gjort förut och fortsätta i samma mönster fast vi i nuet egentligen har upplevt en helt ny händelse. Om vi hade stannat upp kunde vi kanske se att detta är en annan situation och ta det därifrån istället. Kanske skulle vi få en helt ny dimension på livet, ett nytt perspektiv? Det finns inget lidande egentligen, om vi kan "avladda" oss från det gamla.

Hur laddar man ur då? Se laddningen, känn den, och den löses upp. Stanna upp och se. Bli medveten om att det finns en laddning eller konflikt inom dig, det känner du ofta genom att du blir motvillig till något. Tillåt dig att känna det som kommer upp, se det. That's it. När vi medvetandegör det som finns inom oss löses det upp och kvar finns bara det som vi egentligen är, kärlek. Kärleken finns där bakom, innanför, hela tiden, och framför, i vägen, finns laddningar/blockeringar som hindrar oss att uppleva, vara, i kärleken.

Det bästa vi kan göra är att stanna upp, och se inåt, tillåta dessa instängda känslor att bli sedda. Det är det enda de vill, sen blir det slut på konflikter och bara fred kvarstår.

Shanti.
Blessing.